Plötsligt kommer det över mig.
Jag läser ”När beskedet är cancer”
Och då slår det mig, med en obegriplig styrka, att det gäller mig. Jag är nyss 30 år fyllda och för mindre än sex månader sedan hade jag fortfarande cancer. CANCER. Det lever i mig fortfarande, fastän den senaste röntgenundersökningen visade att det inte gör det rent medicinskt. Men det lever i mig ändå.
Jag fick cancer. Jag var inte ens 30 år och jag fick cancer. Jag blev botad men jag har ändå haft cancer. Jag tänker inte ställa frågan: ”Varför blev det så?”. Jag vägrar ställa den frågan.
Och mitt i allt så är det lättare att hantera det faktum att jag har haft cancer än känslan av ensamhet och frustration.
CANCER. Det är ju för fan inte klokt. Men jag är frisk och jag sitter här och lever och lider och känner en massa saker; sorg och förtvivlan och längtan och glädje och värme och en massa massa kärlek.
Abonohu te:
Posto komente (Atom)
Nuk ka komente:
Posto një koment