11 november

Fyra dagar efter den fjärde behandlingen. Idag kommer T hit, väldigt snart faktiskt, hennes plan har förhoppningsvis landat redan om inte snöovädret har sinkat hennes resa.

I måndags fick jag se den, tumören alltså. En före-bild och så en efter-bild. Den var otroligt stor från början, det såg ut som att den tryckte ihop lungorna till ungefär hälften av deras egentliga storlek. Jag visste inte att den var så där stor från början, jag hade inte bett om att få se på röntgenbilden och nu tänker jag att det var lika bra. Den var i alla fall 15 cm lång, 14 cm bred och 7,5 tjock. Nu hade den krympt till en 11 cm lång, 6 cm bred och 3,5 cm tjock tingest i mitt bröst. Jag har nog inte förstått, inte insett vad det är som har tryckt mitt bröst på det här sättet. Jag undrar så varför jag inte är mer oroad över min sjukdom. Den bara är där och stör mig eftersom jag måste genomgå en behandling som hindrar mig från att göra vissa saker och som gör att jag har tappat mitt fina tjocka bruna hår. Men det är bara så det ÄR, det går ju inte att vrida tiden tillbaka och försöka förhindra tumören från att alls få fäste i mitt bröst.
Och samtidigt är sjukdomen mitt skydd, min ursäkt för allt just nu. Kanske inte så mycket inför andra, mest inför mig själv. Jag behöver inte ta tag i mitt jobb, fast faktum är att jag längtar lite efter att sitta där på mitt kontor och knåpa framför datorn. Faktiskt. Har inte känt så hittills.